[Startsida] [Min historia] [Sidslut] [Innehåll]
" P O E T E N "

Vandring
Copyright © Arne Spångtorp

Tänk att få vandra
i en skog utan ände
ensam från allt
som kan störa min tanke.
Bara få se och beundra
allt vackert som finns.
Långt bort från allt stim
all oro och fejd
inga bekymmer
för dagliga ting.
Men var skall man finna
en skog så stor
att inte världens kaos
kan störe friden.
Vår tid är ur led
man kan ej vara säker
vart man än flyr.


Visby
Copyright © Arne Spångtorp

Vad Du är vacker
Du Rosornas stad
en sommardag skön
med sol från en himmel klar.
Din like står ej
att på jorden finna.
Du smeks av en vind
som havet gjort frisk
den fläktar så härligt,
blåser bort allt ont.
Dina fötter sköljs
av ett vatten så klart
och uppfriskande kallt.
Din mur står klädd
i murgrön och ros
från tidiga våren
till sena hösten.
Och dina ruiner
som minne står
från svunnen tid,
då Du var en stad
som många ville äga.
Många strider har stått
om att vara Din Herre
men Du finns kvar
till lycka för oss
som här bo och verka.
Och nu är Du vår
och skall så förbli
Du Rosornas stad.


Var ???
Copyright © Arne Spångtorp

Var finns Du min kära
var är du väl nu
vems armar håller dig hårt
Du var mig så nära
det fanns bara Du

Jag kan inte fatta
att Du från mig gick
vem kunde det vara
som fick dig att skratta
åt min kärleksblick

Den våren Du kom
min ensamhet var slut
Vi älskade varandra
Men nu är det bakom
jag är ensam som förut


Till Edvard Tångne 50 år
Arbetsledare och släggkastare
Copyright © Arne Spångtorp

Heja Tångne och gå på
flera kast vi väntar på
Om Du tränar blott som få
kanske när Du fyller 52
Du hivar släggan 62
Du kommer säkert då
att mycket bättre må
än att bara stilla gå
och mysa över styrkan rå

Akta bara Weslins tå
och Lindmans likaså
fast han bjuder säkert på
fina viner från Bordeaux
om han dig någon gång får slå
Det kan du väl förstå
det duger ej att dessa grabbar klå
De önskar säkert Du ska stå
och bara titta på



Gråsparv
Copyright © Ingemar Berglund
En arbetskamrat
Jag kom för sent
      när Gud färgade sin skapelse.

Grått fanns kvar
      och jag valde grått.

Jag ville så gärna likna örnen.

Så översvämmade jag jorden
      till glädje och plåga.

Råtta kallas jag
      och kalla mig gärna så.

Fast jag liknar mera örnen.

[Startsida] [Min historia] [Sidtopp] [Innehåll]